maaaaaaaaaaaaaaaaalin

Jag har blivit sjuk. Igen. Jag vill inte. Varför blir jag ALLTID sjuk? :(




                                                                                                                                        /M

Det här kommer aldrig att hålla..

Uäääh. Jag är snorig! :(

Jag överväger att gå och bädda ner mig. Är nu mätt i magen, ögonlocken börjar kännas tunga, ska antagligen upp mellan 9-10 imorgon och jag värdesätter alla timmars sovmorgon jag kan få. Längtar till söndagmorgon; få sova ut hur länge jag vill, njuta av att vara ledig. Tvinga min svägerska att baka scones med mig och kanske naffsa min pojkvän en hel del i örsnibben också! Men såklart.. det är en fredag och en lördag däremellan; får bita ihop ett tag till! Nä. Nu går jag nog och sover. Nattililnattnatt; sov gott allesammans!
 
Stor puss och kram 

Mumsfillibabba!

Nu ska jag äääääääääääääääntligen tugga i mig lite avocado med keso. Har haft cravings efter det i flera dagar nu och äntligen, äntligen, äntligen ska jag få stilla min hunger! Så smell ya later <3

Blä. Jag är så otroligt trött i kroppen. Känns som om att jag aldrig är helt ledig. Förra veckan jobbade jag 6 dagar och pluggade 2. Den här veckan pluggade jag i måndags, jobbade i tisdags, iof ledig onsdag - men ändå av någon anledning uppstressad, idag hade jag föreläsning på SUS och imorgon samt lördag jobbar jag. Nästa vecka blir antagligen lite mildare och veckan efter det kommer jag nog böna och be om att få jobba då jag enbart har ett inlagt pass. Ja, jag vinder kappan efter vinden. ;E

Hursomhaver.. idag har jag varit på stockholms universitet och haft föreläsning om hjärnans utveckling; ganska spännande faktiskt. Fick höra att hjärnan har s.k. "krisperioder" då vissa saker måste läras in, men missas detta så kommer man aldrig kunna lära sig "saken." Exempel på det var att man måste "lära" sig prata innan man är 7 år gammal annars går man misste om språket. Vid det här momentet av föreläsning började folk att rynka på pannan och ge lärare en frågade blick. Man kan ju lära sig andra språk oavsett hur gammal man är?
Svaret var simpelt; grunden måste finnas där. Skulle exempelvis dina föräldrar låsa in dig i en garderob från att du föds tills att du är 7-8 år och aldrig prata med dig skulle du med största sannolikhet aldrig lära dig att tala grammatiskt korrekta meningar, om ens prata alls. Lite freaky faktiskt. Andra grejer som man behövde lära sig under den här s.k. krisperioden var känslointryck, social förmåga, symboler etc.

Åh. Måste klockan vara tolv? Jag vill inte gå och lägga mig. Dagarna går så fort nu för tiden. Fast jag har från ingenstans fått ett sådant otroligt sug efter att köpa julklappar, så egentligen går tiden inte tillräckligt fort. Hur kommer det sig att en del saker känns som om att de går jättesegt medans andra saker har en förmåga att gå jättefort? Jag och min pojkvän firar idag en himlans massa månader, ja - just nu sitter jag och räknar på fingrarna hur många det är, 33 tror jag minsann (huvudräkning är inte min grej; men 12+12+9=33 right?)


PUSS

Jag hatar verkligen min verklighet utan linser. Utan linser/glasögon är jag näst intill blind. Det enda jag ser framför mig är en massa ihopsmälta färger som rör sig. Idag har jag varit för lat för att orka stoppa in ett par linser, ja - SÅ lat är jag!, så har fått bilda par med mina glasögon. Och i glasögon känner jag mig lika handikappad som jag är utan. De glider alltid ner på näsan, blir alltid immiga eller smutsiga, och tittar man uppåt ser man ingenting och tittar man neråt ser man inte heller någonting. Hur kommer det sig att vissa föds med perfekt syn medans andra får kämpa och betala dyra pengar för att överhuvudtaget se någonting alls? :(

Godmorgon.. eller snarare goddag! Idag är jag så otroligt seg. Ni vet, när man knappt "orkar ta sig ur sängen-seg." Avnjuter förtillfället en kopp med ljummet te, förstår inte hur svårt det ska vara att få en perfekt varm kopp te. Direkt när vattnet hälls ner i koppen från vattenkokaren är det alldeles för varmt för att dricka, sen ställer man ifrån sig koppen och givetvis glöms den bort. När man väl kommer på att man har gjort en kopp te och ska ta en stor härligt klunk.. så såklart, är teét alldeles för kallt/ljummet!

Hursomhelst så försöker jag nu samla kraft till att öppna min mattebok och försöka plugga lite innan dagens matte b lektion, är inte alltför exalterad för att gå dit. Men måste man så måste man. Annars så har jag nog inte så mycket mer att tillägga förtillfället. Återkommer!

PUSS

Jag är nog lite efterbliven. Jag surfar runt och ser allas otroligt fina, stajlade och organiserade bloggar och sen tittar jag på min egna. Min trista, bildlösa, icke informativa, enformade blogg. Hur gör man? Jag har lyckats fixa ett "bloggtema" och en personlig liten signatur. Men resten.. nä, jag förstår inte hur man gör. Hur man skriver information kring sig självt, hur man får upp en charmig liten bild på sig självt, hur man lägger upp en egoistisk header med enbart bilder på sig självt, hur man ändrar färg på texten etc? Jag förstår verkligen inte. Jag är som sagt nog lite efterbliven. After all...

Åh jusstja, jag såg världens gulligaste gubbe med världens tuffaste keps idag på tunnelbanan när jag var påväg till jobbet! Det var en vanlig svart keps med ett citat från Kafka broderat. Och citatet kändes verkligen så rätt!

"Var inte alltför optimistisk, ljuset i tunneln kan vara ett tåg."

PUSS

Hallå hallå! :) Idag är jag så fruktansvärt trött att jag knappt vet vad jag heter. Har jobbat 6 av 7 dagar den här veckan så morgondagens ledighet ses det otroligt mycket fram till! Idag var dock en väldigt kort idag 13-16; men tiden gick så otroligt långsamt - alltid så när man jobbar söndagar av någon anledning. Hursom gick dagen bra och karln min mötte mig vid bussen vid hemkomsten har sedan dess bara tagit det lugnt hemma. Ögonlocken känns tyngre för varje minut som går, men jag ger inte upp. Inte än åtminstonde. Känns så vekt att gå och lägga sig klockan 21:40 när man äääntligen är ledig dagen efter. Right?


PUSS

En timma har gått av filmen och min svägeska är rastlös, min pojkvän är borta och jag är så fruktansvärt snorig att jag tror en snoröversvämning inom en snar framtid kommer att ske. Bra film det här! ;)

PUSS!

Yo!
Dagen har bestått av jobb; 10-17.15. Hem och umgåtts med svägerska samt haft minikräftskiva med mor och far.
Tog vid halv tolv en promenad till statiol med Sandrus; stressduschade och bäddade ner mig i soffan efteråt. Från ingenstans blev jag jättesnorig och hostig (schweineflüe?) och i nu:ets nu sitter jag och tittar house of wax eftersom jag ÄÄÄÄLSKAR skräckisar (not!)


PUSS; 

Idag tror jag att jag insåg vilken min absolut största rädsla är. Ensamhet! Inte ensamhet som i "ingen har tid att umgås med mig idag. De jobbar eller har andra planer. Andra planer som inte involverar mig..." 
         Utan mer "Alla i min omgivning har försvunnit kroppsligt från denna jord, dess själar svävar nu ovanför molnen och dess ludd. Jag är änka/singel, barnlös och vännerna har också förlorats i livets förbluffande spel.."

Jag stod och tänkte på detta idag, jag tänker något så fruktansvärt mycket nu för tiden, när ett äldre par kom in på jobbet och handlade två förtjusande lyktor de en tid hade gått och förälskat sig i. De hade varandra, de hade någon. Jag har inte fyllt tjugo än; men har sådan panik inför så många saker. Jag vill inget hellre än att bara stanna tiden, trycka på spola tillbaka knappen och bara få börja om. Födas på nytt. Bli lilla Malin på x kilo och som är y lång, med rött spretigt hår, mammas lilla ängel.

Vad hände? Jag är nittion år och har förlorat mig själv till tankarnas värld. Analysens värld. Filosofins värld. Min värld. Min ensamma värld som jag längre inte vill finnas i, en bubbla jag vill ta mig ur. Jag känner mig stundtals apatisk. Apatisk, rädd och extremt extremt ensam.

"Jag får liksom ingen ordning på mitt liv.."
                                        Lars Winnerbäck


http://www.youtube.com/watch?v=h_MDgJo5zzc
Aldrig har en låt skildrat min verklighet, mitt liv, min själ så bra, så ljuvligt, så som bara Winnerbäck kan!

Efter en tre veckors lång, sjukt deprimerande, ledighet har jag nu äntligen tillbaka på jobbet. Att bara sitta hemma har verkligen inte visat sig vara min melodi; jag var vaken sent in på nätterna och steg inte upp förren eftermiddagen. Och när man inte vet hur ekonomin kommer se ut nästkommande månad så vågar i varje fall inte jag sätta sprätt på pengarna - vilket resulterade i extremt händelselösa; rent ut sagt tråkiga, dagar! 
             Men som sagt, tillbaka på jobbet igen. Igår, måndag, vikarierade jag på lagret för en sjuk Jossan i några timmar, medan jag idag jobbade full dag med både kassa och lager. Dessutom hade vi fått en råtta som inneboende som terroriserat personalen en tid, så idag kom antisimex(nej, jag har ingen aning om hur det stavas) på besök och placerade ut 6-7 råttfällor bakom kassan. Jag ljuger inte när jag säger att jag har gått runt HELA dagen och oroat mig över att råttan ska springa in i någon av dessa fällor. Oroat mig för att behöva bevittna råttans sista sekunder i livet, höra det smällande ljudet från fällan. Jag mår helt seriöst sjukt dåligt över hela situationen och ber till alla gudar som nu må finnas att råttan flytt landet! 

I övrigt har jag varit en pest att dela tunnelbanevagn med denna dag då jag fick för mig att bära med mig en gigantisk kartong hem från jobbet. Håller på och gör om i mitt rum och såg på något sätt en bra lösning i den här kartongen; nu på efterhand har jag ingen aning om varför jag skulle envisas med att dra med mig den här hem. För det första var kartongen i princip lika stor som jag själv; så förlåt alla stackare som jag råkade slå till. Och för det andra förstår jag inte ens hur jag fick med mig den hem då jag dessutom hade händerna fulla av annat krimskrams. Någon användning bör jag väl finna för den! 

Middag bestod av Sushi, mums! Helt sjukt dock hur mycket min magsäck måste ha krympt. Jag får inte ens i mig en "portion" sushi. Jag; som äter mer än hela Pojkvännens familj (Tara är inkluderad!) tillsammans i vanliga fall. Någonting står inte rätt till; någon som vet vad minskad aptit kan vara ett tecken på?